Huvudsponsorers annonser

fazer

rettig

hs

gloria

Annonser från övriga samarbetspartners

S-gruppen

ahstrom

hbl

blue1

aktia

Vältä jonotus tauolla, varaa pöytä etukäteen. Tarjoilu kahdessa kerroksessa.

 

 

 

 

Fyra finska tidningars recensioner översatta till svenska

På publikens begäran har vi låtit översätta de fyra största tidningarnas recensioner till svenska. Så att också ni som inte förstår finska får veta vad de egentligen skrev om Kristina från Duvemåla.

       

TURUN SANOMAT

Turun Sanomat – Finlands tredje största dagstidning, utkommer i Åbo

Musikens gränslösa kraft

Den nyrenoverade Svenska Teatern fick en värdig invigning

Vilhelm Mobergs Utvandrar-serie hör till vårt grannlands mest kända litterära verk. Ur detta har Abba-männen Benny Andersson och Björn Ulveaus musikal Kristina från Duvemåla dramatiserats. Urpremiären visades på Malmös  Musik & teater år 1995 under regi av Lars Rudolfsson. Samma Rudolfsson har också regisserat Svenska Teaterns uppsättning av musikalen. Andersson och Ulveaus har varit delaktiga i projektet att sätta upp Kristina från Duvemåla i Finland.

De här proffsen har lyckats göra en fullständig föreställning. Jag kan inte minnas när jag senast skulle ha sett ett lika färdigt, säkert och starkt uppförande. Alla delar i musikalen funkar:

de individuella sångerna, duetterna där rösterna kompletterar varandra, dirigenten Hans Eks orkester, regin, scenografin, kostymerna - allt är i harmoni med varandra. Dessutom ramar den vackra, nyrenoverade teatersalongen in helheten.

Redan tidigt i in i föreställningen belönar publiken upphovsmännen med både tårar och rungande applåder.

Mobergs berättelse påminner om vår egen historia. På 1800-talet ville man fly de fattiga förhållandena på landsbygden och skapa sig ett bättre liv i Nordamerika. På den tiden erbjöd samhället inte de fattiga eller de med fel sorts tro varken tröst eller bröd. Mellan åren 1821 och 1930 emigrerade över en halv miljon människor från Sverige.

Trots att berättelsen om Kristina från Duvemåla antagligen inte berör den finländska själen lika mycket som den svenska gör den musikaliska begåvningen i föreställningen ett desto större intryck. Hitmakaren Andersson har skapat ett tjugotal vackra melodier som Ulvaeus har skrivit en perfekt lyrik till. Trots att musikalen är rejält över tre timmar lång finns det få stunder då något i den känns överflödigt.

Körens sång växlar med dialogen och musiken varierar mellan rock-opera och folkmusik. 


Lyssnandets olidliga djup

En annan fin aspekt är att solisterna passar som gjutna in i sina roller. Maria Ylipää är helt suverän som Kristina. Hennes böjliga, klingande röst är ljuv att lyssna till. För henne kommer sången precis lika naturligt som pratet. Ylipää är definitivt en positiv skådespelerska, men kan ändå förmedla Kristinas djupaste känslor, hemlängtan och smärta. Låten Du måste finnas är ett tydligt bevis på Yilpääs stora begåvning.

Den manliga huvudrollsinnehavaren Robert Noack har precis avslutat sina teaterstudier i Malmö. Noack är fängslande, stilig och en säker sångare. Han får en flygande start på sin karriär genom rollen som Karl-Oskar. En annan ung svensk skådespelare är Oskar Nilsson som spelar Karl-Oskars bror Robert. I låten Guldet blev till sand sjunger han på en gång upp sig till minst samma nivå som Peter Jöback.  Nilssons öppenhet och hängivenhet är avväpnande.

Föreställningens fjärde huvudperson är den före detta glädjeflickan Ulrika som vill pröva lyckan i det nya landet. Birthe Wingrens karismatiska och erfarna tolkning är ljus och gripande, speciellt lyser hon under låten Aldrig. Wingren sjunger inte illa, men är en smula osäkrare än de tre andra huvudrollsinnehavarna. Det gör å andra sidan rolltolkningen mänsklig.


Tydlig och vacker

Den vackra och visuella scenografin gör musiken heder. Svenska Teatern är tekniskt sett helt förnyad och bara genom att använda sig av skuggor, färger och ljus skapar man en illusion av hav, eld, morgon och kväll. Scenografen Robert Wagners minimalism ger tillräckligt mycket utrymme åt det viktigaste i musikalen: ljudet.

På samma sätt fungerar Lars Rudolfssons regi. Helheten är väldigt överskådlig, under scenerna fokuserar man oftast på bara en sak, skådespelarna rör sig inte mycket och man skapar rörelse med hjälp av dansare och skuggor. Scenerna påminner mycket om dem på en operaföreställning där man, än en gång, fokuserar på musiken.

Ilona Kangas

Bildtext: Kristina (Maria Ylipää) och Karl-Oskar (Robert Noack) har kommit fram till Amerika. Scenografin i Kristina från Duvemåla är nästan bibliskt vacker

AAMULEHTI

1.3.2012 Finlands andra största dagstidning.
utkommer i Tammerfors

Kristinas liv avbryts i den nya världen

aamulehti

Musikal: Maria Ylipää sätter känslor i gungning i Svenska Teaterns storsatsning.

Benny Andersson och Björn Ulvaeus hittade en guldåder när de grävde fram Kristina från Duvemålas livsöde ur Vilhelm Mobergs romanserie Utvandrarna. Musikalen blev minst lika fin som en dubbel-cd med Abbas bästa låtar.

Den svenska versionen av Kristinas liv blev ändå ingen världssuccé. Kanske svenskarnas egen Under polstjärnan trots allt var lite för lokal för ett internationellt genombrott.

När Svenska Teatern för att par år sedan köpte Kristinas historia fick musikalen på sätt och vis en ny urpremiär. Föreställningen omformades för att passa en medelstor scen och orkester.

Lars Rudolfsson, en lite yngre version av den finländska regissören Kalle Holmberg, har skapat en reducerad version av originalmusikalen, samtidigt har han åstadkommit ett fantastiskt känslostormande epos. Huvudrollsinnehavaren Maria Ylipää sjunger sig rakt in i publikens hjärtan genom den nästan fyra timmar långa föreställningen .

Musikalen är obestridligt en stor konstnärlig seger för den finlandssvenska moderteatern.

När Kristinas otroligt gripande liv tar slut efter en graviditet för mycket och hela ensemblen sjunger henne farväl får föreställningen en full tia. Kristina från Duvemåla är det här decenniets vackraste, gedignaste och känslosammaste musikal.

Oftast är det kören som avslöjar om man gjort hemläxa. I det här fallet har man sannerligen gjort den.

Rober Noack gör en nyansrik karaktärsroll som en temperamentsfull, men känslig Karl-Oskar. Maskeraren kunde visserligen ha tonat ner Noacks nästan prinsaktiga stilighet. En äkta nybyggare hade knappast ett så fagert utseende. Oskar Nilsson, Karl Oskars lillebror den äventyrliga Robert, är kvällens mest mångsidiga sångare. Ylipääs och Nilssons prestationer närmar sig fulländan.


Tekniska mirakel

I musikaler får vanligtvis handlingen och personporträtten vika sig för musiken. I den här föreställningen har man klarat av att undvika detta. Texterna har både innehåll och känsla. Andersson och Rudolfsson har skapat ett självständigt musikaldrama ur romanen. Regissören har inte lämnat en tråkig minut på scenen. Föreställningen är lättbegriplig, men samtidigt alldeles magisk.

Den nya världen med sina tekniska mirakel som ångbåten och tåget får rejält med plats i form av fantasieggande illusioner.

Historien om den hungriga och desperata grupp människor som flyr överheter och misär genom att korsa Atlanten är aktuell ännu i dag. Berättelsen om Kristina är inte bara en förlegad berättelse om ett ensamt kvinnoöde. Kristina från Duvemåla är ett flyktingepos och en historisk påminnelse om hur invandrare först och främst är tvungna att bana väg för ett nytt själsligt hem för sig.

FAKTA

Vilhem Mobergs romanserie består av sju verk. Kristinas liv är med i fyra av dem.
På finska heter romanerna Maastamuttajat och Uuteen maahan.
På sjuttiotalet gjordes det en tv-film som baserade sig på Utvandrarna.

Bildtext: Kristina (Maria Ylipää) och Karl-Oskar (Robert Noack) under sin sista morgon i det nya hemlandet. Man kan följa musikalen på finska och engelska genom textningsapparater.

Anne Välinoro

Kommentar:

Besök det runda huset

Föreställ er detta: tio stora stenbumlingar flyger upp i luften och förvandlas till moln, säd växer upp ur jorden framför publikens ögon och björkskogen lägger sig för att symbolisera Kristinas massiva hemlängtan. Den tekniska scenografin är den bästa marknadsföring renoveringen av Svenska Teatern kunde få. Den 50 miljoner euro dyra renoveringen av teaterhuset har försett huset med ny scenteknik, en roterande scen, hissar har dessutom byggt två helt nya scener. Den konstnärligt ambitiösa Amosscenen har plats för 160 åskådare och den mindre scenen Nickan som rymmer 70 personer och riktar sig till mer experimentella föreställningar och möjlighet till öppna diskussioner. I bottenvåningen finns dessutom en verkstad för scenografibygge.

Nu för tiden kommer man in i teaterhuset från flera håll än förut och hissarna underlättar teaterbesöken för rörelsehindrade. Inne i teatern kan man ta följa det gröna kaklet ner till luftiga utrymmen för näspudring. Garderoben är dubbelt så stor som förut. Huvudsalens fantastiska takmålning har restaurerats och den gamla röda ridån finns kvar. Fast nuförtiden är den automatiserad. Vetskapen om att finlandssvenskarna kommer att kramas och skåla i bubbel i åtminstone 150 år till är glädjande.

 

 

 

 

HELSINGIN SANOMAT
3.1.2012
Finlands största dagstidning. Utkommer i hela landet.
 

Mer opera, mindre Abba

koskettava

Musikalstjärnan Maria Ylipää håller hög klass också internationellt sett i den gripande, musikaliskt ståtliga och visuellt imponerande Kristina från Duvemåla.

Här kommer den kritiska delen av recensionen: Den manliga huvudrollsinnehavaren hade smärre problem med de lägre registren. En scen sticker ut som smått pinsam i den annars oklanderliga helheten under den fyratimmar långa föreställningen. I en av de totalt 28 birollerna spelar man teater lite klumpigt.

Ja, och så en grej som man stött på om man sett reklambilder från musikalen: Maria Ylipääs peruk är hemsk.

För övrigt är jag redo att medge att Benny Anderssons och Björn Ulvaeus Kristina från Duvemåla är en av de bästa och mest musikaler jag någonsin sett och säkert den mest berörande.

Jan Marks och regissören Lars Rudolfssons manus baserar sig på Vilhelm Mobergs (1898-1973) romanserie Utvandrarna som har samma nationella tyngd som Väinö Linnas finländska trilogi Här under polstjärnan.

I berättelsen om utvandrarna som i strävan efter ett bättre liv emigrerar till Amerika berör eposet också den finländska historien. Det är inte heller svårt att dra paralleller mellan skildringens svält och religiösa förföljelse och dagens invandrare, asylsökare eller den så kallade tiggarproblematiken.

Historien är pompös, men också överraskande matig. Huvudpersonen Kristina lever sitt liv fullt ut med många barn och många förluster, men också massor av kärlek. Det som styrt henne framåt, hennes starka vilja och längtan, blir också hennes fall. Den mycket fysiska och rörande föreställningen blir aldrig beräknande eller patetisk och som åskådare låter man sig gärna känna med musikalens huvudpersoner.

Ett ännu mer övervägande skäl att leva med i föreställningen är naturligtvis musiken. Anderssons kompositioner och Anders Eljas fantastiska orkester låter som om de inspirerats allt från psalmer till hårdrock, Broadway till gospel, från amerikansk och svensk folkmusik till operan av Puccini och Verdi.

Det finns inga självklara hitlåtar i den mångsidiga musikalen, men melodierna är så vackra så det gör ont och framförandet av dem passar perfekt in i helheten.

En effekt som jag personligen har lite svårt för är elgitarren i de rockigare låtarna. Ljudet av el och metall känns främmande och skär sig då det blandas med blida stråkar och mjuka blåsinstrument. Örat vänjer sig visserligen fort, men ändå känns det som om man inte behövt ta till en så hård effekt. Det här gäller speciellt en scen där indianerna kräver sitt land tillbaka och nybyggarna än en gång är tvungna att fly sitt hem.

Ulveaus lätt rimmande sångtexter når också de fram från lätt poplyrik till rivande längtan och mastigt berättande. I musikalen finns det nästan 40 sånger, fler än 30 sångare och 24 musiker sitter i orkestern. Den otroligt välsammansatta kören låter som om det var nationaloperan den sjöng på.

Rent musikaliskt och innehållsmässigt är Kristina från Duvemåla mest jämförbar med den i sig unika musikalen Les Miserables som setts av över 50 miljoner åskådare från runt om i världen. I London har Les Miserables visats för fulla salonger i mer än 30 år.

Det att Duvemåla nu visas på en mindre scen än i tidigare uppsättningar och att föreställningen är något komprimerad gör absolut ingenting. Berättelsen kommer nära inpå publiken, akustiken fungerar fulländat och scenerna med hela ensemblen är så starka att de sprider rysningar i salongen.

Scenografiveteranen Robin Wagner är bekant med storleken på uppsättningen. Han har en diger erfarenhet av de förvånansvärt små Broadwayteatrarna. Wagner har blivit belönad med flera Tony-statyetter och tillsammans med ljusdesignern Linus Fellboms fenomenala ljussättningar skapar han ett stenigt smålandslandskap, segel- och ångfartyg, björkskogar samt åkrar där det framför publikens ögon växer upp säd. Scenografin och ljuset är en väsentlig del av uppsättningens rent av sinnliga och visuella njutning.

Wagner var med redan 1995-1998 då tre mycket populära versioner av Kristina från Duvemåla sattes upp i Sverige. Också regissören Lars Rudolfsson var med första gången Duvemåla sattes upp i Sverige.

Utan att ha sett de tidigare tolkningarna av musikalen kan jag bara konstatera att Kristina från Duvemåla fungerar fantastiskt väl och är en enormt professionell föreställning. Musikalen bjuder på när- och distansbilder, accelerationer och avstanningar, humor, värme och brännande tragedi.

Det enda som aldrig riktigt får igång mig är föreställningens fyra dansare. Lena Josefssons koreografier är lyckligtvis ganska minimalistiska. Trots regissörens försök att göra dansrörelserna till emotionella ekon i bakgrunden upplever jag dem som överflödiga.

Huvudrollsinnehavarna imponerar stort. Maria Ylipää, 29, sjunger sig igenom den stora huvudrollen med glans. Hennes röst är otroligt ren och varm. Hon anpassar rösten häpnadsväckande bra till olika situationer och atmosfärer och det är alltid fantastiskt vackert, starkt och otvunget. Ylipää är dessutom en skicklig skådespelerska och lägger man till hennes scenkarisma finns det inget mer man kan kräva av en internationell musikalstjärna.

Nästan lika starkt imponerar den 23-åriga Oskar Nilsson i den lite mindre och tragiska rollen som den guldgrävarkaraktären Robert. Med styrka, inlevelse och fantastisk intensitet framför den unga skådespelaren en av musikalens mest gripande låt Guldet blev till sand. Det är inget under att Nilssons framförande av Guldet blev till sand lockade fram både tårar och rungande applåder på tisdagens pressföreställning .

Genom castings i Sverige fann man den manliga huvudrollsinnehavaren, 27-åriga Robert Noack. Noack sjunger också mycket bra, men den vackra tenorrösten är fortfarande relativt tunn och läcker lite.

Birthe Wingren med sin varma röst är alltid en intressant skådespelare och gör som vanligt en fin rollprestation. Hon är den enda som stått på Svenska Teaterns scen förut.

Svenska Teatern har renoverats för 50 miljoner euro. Det har varit ett hårt ackord och garanterat en kostsam satsning, men samtidigt också en stor succé. Eftersom teatern trots den ökade mängden platser i salongen fortfarande är relativt liten är vårens föreställningar av Duvemåla så gott som slutsålda. Eftersom intresset utanför Finlands gränser har varit osedvanligt stort kunde man spå en lång, mångårig livslängd för den här svenska musikalen. Men på grund av teaterns produktions- och finansieringsstruktur är detta i praktiken ändå omöjligt. Som det nu ser ut visas Kristina i två år. Sedan får man ty sig till ursprungsinspelningen som gjordes i Malmö år 1995.


Suna Vuori

Bildtext1: Kristina (Maria Ylipää) kan inte sluta älska Karl Oskar (Robert Noack). Hennes sjunde graviditet slutar med döden.

Bildtext2: Mobergs utvandrade lämnade sitt hem för att hitta landet mjölk och honung och ibland gick det precis så.

Ibland är den verklighet som Moberg skapade för sina utvandrare i landet med mjölk och honung precis det de lämnade sitt hemland för att hitta.

   ILTA SANOMAT
Finlands största kvällstidning.
Utkommer i hela landet.

 

En musikal i klass med West End


West End kom till Helsingfors. Eller rättare sagt Abba-männen Benny Andersson och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla till Svenska Teatern. West End-jämförelsen håller måttet med tanke på att också den här produktionen ligger på en internationellt sett mycket hög nivå och är slipad in i minsta detalj. Benny och Björn skulle ha svårt att hitta bättre skådespelare någonstans i världen.  Detta gäller hela ensemblen från huvudrollsinnehavarna till kören.
På Svenska Teaterns relativt lilla scen har man lyckas skapa en mycket finurlig scenografi. Publiken imponerades stort av scenografin och gav den många spontana applåder under föreställningen. Den 24-personer stora orkestern klarar av att leverera ett saftigt sound som gör Vilhelm Mobergs episka utvandrarhistoria rättvisa.

Musiken i gårdagens premiär av Kristina från Duvemåla bjöd på en blandning av svensk folkmusiktradition och Anderssons fenomenala känsla för melodier.  Bakom produktionen skymtar arvet av Abba. Stundvis verkar det som om Björn och Benny inte kan lägga band på sig och låter pop-melodierna och arrangemangen bara flyta på.

Alla huvudrollsinnehavare får sin egen stund i rampljuset. Robert Noack som spelar Karl Oskar är fantastisk i den poppiga låten Vildgräset för att inte tala om Oskar Nilsson som spelar Robert som får publiken att tappa andan då han framför låten Guldet blev till sand. När huvudrollsinnehavaren Maria Ylipää avslutat Du måste finnas finns det inte minsta tvivel om att Finland har fått en ny musikalstjärna som håller internationella mått.

Svenska Teaterns musikalsatsning har väckt intresse också utomlands. Bland publiken kunde man höra nästan lika mycket engelska som svenska. Speciellt de brittiska Abba-fansen levde fullt med i föreställningen.
Musikalen Kristina från Duvemåla är slutsåld nästan ett år framöver, men det kan löna sig att fråga efter ströplatser. De är guld värda.

VILLE HILDÉN

ARTIKEL

Ilta Sanomat 1.3.2012

”På internationell nivå”

På premiären av musikalen Kristina från Duvemåla lovprisade Abba-stjärnorna Benny Andersson och Björn Ulvaeus den strålande huvudrollsinnehavaren Maria Ylipää.

Abba-stjärnorna Benny Andersson och Björn Ulvaeus anlände till Helsingfors och premiären av sin musikal Kristina från Duvemåla med ett mycket gott humör i bagaget. Andersson och Ulvaeus är mycket noga med att bibehålla en hög standard på alla sina kompositioner varhelst i världen de framförs. Kristina från Duvemåla som i går hade premiär på Svenska Teatern är regisserad av Lars Rudolfsson, som regisserat samma musikal i Sverige. Maria Sid fungerade som regiassistent.

Benny och Björn är mycket nöjda med finländarnas jobb.

– Maria Ylipää är en helt fantastisk skådespelerska (bloody fantastic). Hon befinner sig på internationell nivå, berömde Björn skådespelerskan.
Kristina från Duvemåla är sannolikt Finlands kostsammaste teateruppsättning, men Svenskis teaterchef Johan Storgård vägrar att avslöja produktionens budget.

Scenografin är påkostad och castingen mycket stor, men nog gör man dyrare produktioner på bland annat Nationaloperan. Som teaterföreställning är det här ändå det dyraste man gjort i Finland, konstaterade Storgård.

Redan före premiären hade teatern sålt över 70 000 biljetter. Med finländska mått mätt är det oerhört många. Storgård försäkrade att biljettintäkterna lätt täcker produktionens kostnader.

Publiken reser hit från Australien, USA, Japan och från Sverige… Det här är med andra ord en mycket internationell föreställning. Heja Finland!


Sanna Hovi

Bildtext: På premiären till Kristina från Duvemåla kramade Benny Andersson hjärtligt om Maria Ylipää. Ylipääs rollprestation fick Andersson och Ulvaeus att hylla skådespelaren.